Martina

Hej Martina
Tack för din fina text. Jag gillade den första gången jag läste den och ännu mera nu. Förra gången väcktes en hel del frågor och funderingar kring hennes känslor för Natte, relationen till Christos mm, som bekräftades lite nu. Det väcktes till och med ännu mera nyfikenhet och funderingar nu ?.

Jag tycker att du gör det på ett skickligt sätt i texten, väcker och behåller min nyfikenhet hela tiden, utan att förklara för mycket. Det är ngt retsamt ord eller mening här och där.

Ex: Genom Christos handlingar får man en bild av hur han är som människa och mot sin fru Ellinot. En omtänksam och vänlig man som älskar sin fru. Hans förberedelser av vedspisen, som han vet att hon uppskattar att sitta framför. Förberedelserna är kärlekshandlingar och de underlättar för hans fru när hon ska sätta igång brasan.

Du väcker min nyfikenhet när du skriver att hon nu tycker att det är jobbigt med åldersskillnaden. Vad är anledningen till att hon tycker att det är jobbigt, med tanke på att han är pigg och vältränad. Jag funderar över vad exakt det är hon saknar av honom, mellan dem. Man börjar fundera över det tidigt i texten och du snuddar vid det senare igen när du beskriver att Natte såg henne på ett sätt som hennes man inte gjorde. Vad var det han såg undrar jag. Har den saknaden alltid funnits där eller har den kommit med åren funderar jag över.

Det är skickligt hur du, utan att skriva ut det, får mig att förstå att hon inte heller är helt tillfredsställd med lärarjobbet. Du nämner läraryrket i jämförelse med gitarr undervisningen och hur hon känner inför båda, att gitarr undervisningen ger henne en mening och uppfyller saker hos henne som hennes arbete för tillfället inte gör.

Återigen blir jag nyfiken inför vad hennes rädsla står för, när hon tänker på Nattes död. Hon känner skam och rädsla. Skammen förstår man men rädslan blir man nyfiken på. Den som läser vidare kommer att förstå

Jag riktigt känner hennes skam och ångest över hennes kontakt med Natte, det dom delat och att hon inte agerat.

Jag funderar över hur hon är mot sin man, om hon försökt att dela saker med honom och han inte förstår och ser henne, eller att hon inte försökt. Risken är att hon förblir ensam med sina känslor. Väcker empati och sympati för henne och frågetecken. Hon känns ensam och missnöjd med jobb, relation. Nu förblir hon ensam med ytterligare känslor som hon inte kan dela.

Det är intressanta personskildringar som man kan bygga vidare på i en längre text.

Det enda jag tänkte på som du inte hade behövt skriva ut för min del - det var beskrivningen om att hon känt sig attraherad av honom. Den detaljen behövdes inte för min del. I din förra text anade man den och det låg i bakhuvudet, det hade man kunnat bygga vidare på sen. Nu blev det i och för sig bekräftat, men intressantare att inte skriva ut så tidigt.

Tack Martina!

Åh vad glad jag blir för att du valde just denna text till veckans övning! Jag minns att jag vid läsningen av den första versionen kände att jag ville veta mer om varför Natte valt att ta sitt liv, och att jag inte var helt med på varför Ellinor hade sådana skuldkänslor. Nu tycker jag att det klarnar en hel del. För mig blir texten mer intensiv nu, och jag känner att jag sympatiserar med karaktärerna på ett djupare plan när jag förstår dem bättre.

Det är en spännande aspekt att Ellinor känt sig utvald av Natte, att hon blivit sedd ”på riktigt” av honom. Det gör att texten inte enbart handlar om en ung människa som tagit sitt liv eller om en lärare som ångrar att hon (enligt sig själv) inte gjort tillräckligt för att förhindra det, utan även om hur Ellinor i sin lärarroll skäms över att hon tillåtit Christos att få henne att känna sig speciell.

Fortfarande undrar jag varför Ellinor inte känner att hon kan prata med sin man om eleven. Eller ja… kanske är det just skuld- och skamkänslorna som står i vägen? Jag kommer på mig själv med att hoppas att Ellinor ändå någon dag vågar öppna sig för Christos och ta stöd av honom i detta.

Tack för en stark och tankeväckande text!