Det här var en kul men svår övning. Jag har gått utanför min bekvämlighetszon och satsat fullt ut på teater .
Tanken är att monologen ska väcka frågor och uppmuntra till diskussion.
Som svar till Martina Eriksson
Sv: Övning 5 - Roten till allt ont - en monolog
Hej Martina
Tack för en härlig text. För min del lyckas du väcka många frågor och skapa en text som det vore intressant och roligt att diskutera med någon annan om.
Jag tycker att fångar min uppmärksamhet redan från start och att du skapar fina förutsättningar för mig som läsare att skapa mig bilder, vara nyfiken mm.
Vem är denna person och i vilken skepnad står personen på scen? Ett överjag, ett mod med en mindre moralisk och etisk kompass, ngt som vi alla har i oss till en viss del. Monologen ger publiken och mig som läsaren chansen att känna igen sig, i ngt eller flera av exemplen. Kan se salongen med publiken som sitter kvar, med sina olika reaktioner
Det var en rolig text att läsa, tack så mycket.
Tack för en härlig text. För min del lyckas du väcka många frågor och skapa en text som det vore intressant och roligt att diskutera med någon annan om.
Jag tycker att fångar min uppmärksamhet redan från start och att du skapar fina förutsättningar för mig som läsare att skapa mig bilder, vara nyfiken mm.
Vem är denna person och i vilken skepnad står personen på scen? Ett överjag, ett mod med en mindre moralisk och etisk kompass, ngt som vi alla har i oss till en viss del. Monologen ger publiken och mig som läsaren chansen att känna igen sig, i ngt eller flera av exemplen. Kan se salongen med publiken som sitter kvar, med sina olika reaktioner
Bra, mycket tankvärt och stora möjligheter vid isecnsättning. Lite kort, känns som att det fanns mer att ta av, och tänka efter ett varv vad ska den landa i.
Kommentarer i texten.
Först och främst: du har verkligen förmågan att beskriva scener så att läsaren vid läsningen ser dem väldigt tydligt framför sig. Jag kan utan svårighet föreställa mig denna gubbkärring/manskvinna/pojkflicka stå på scenen i strålkastarskenet. Snyggt drag att få fram huvudpersonens utseende genom hans egna ord snarare än genom ett tredje person-perspektiv.
Jag tycker också att den imaginära dialogen blir väldigt effektfull, både tack vare sitt budskap och sitt format. Texten får ett allvar genom exemplen du valt, och det faktum att jag känner visst obehag vid läsningen av dem innebär förstås att jag till någon del känner igen mig… Det är nog väldigt smart att ta exempel som gemene man kan känna igen sig i, för att nå målet att locka till diskussion.
Texten kulminerar på ett dramatiskt sätt i avsnittet som startar med den skjutande tonårspojken, vilket jag tycker ger monologen ännu mer tyngd. Däremot tänker jag att hoppet från det avsnittet till nästa stycke, slutet på monologen, är lite abrupt. Möjligen kunde det vara en liten paus där (och så kanske det är tänkt också?), eller så hade läsaren kunnat ledas mot avslutet lite mjukare genom ett par ”övergångsmeningar”. Men det är en detalj i en annars väldigt effektfull och dramatisk text.
Tack för läsningen, och inte minst för de tankar texten väcker!
Jag tycker också att den imaginära dialogen blir väldigt effektfull, både tack vare sitt budskap och sitt format. Texten får ett allvar genom exemplen du valt, och det faktum att jag känner visst obehag vid läsningen av dem innebär förstås att jag till någon del känner igen mig… Det är nog väldigt smart att ta exempel som gemene man kan känna igen sig i, för att nå målet att locka till diskussion.
Texten kulminerar på ett dramatiskt sätt i avsnittet som startar med den skjutande tonårspojken, vilket jag tycker ger monologen ännu mer tyngd. Däremot tänker jag att hoppet från det avsnittet till nästa stycke, slutet på monologen, är lite abrupt. Möjligen kunde det vara en liten paus där (och så kanske det är tänkt också?), eller så hade läsaren kunnat ledas mot avslutet lite mjukare genom ett par ”övergångsmeningar”. Men det är en detalj i en annars väldigt effektfull och dramatisk text.
Tack för läsningen, och inte minst för de tankar texten väcker!