Jag har under den här kursen insett att jag inte har förmågan att skriva berättelser utan ett tydligt slut (och en tydlig inledning, för den delen). Det är helt enkelt omöjligt för mig att skriva en enstaka scen eller ett utdrag ur en större historia, så även denna gång har jag skrivit en hel berättelse... Världens kortaste pjäs eller film blev det denna vecka, med andra ord Jag håller med er andra om att denna veckas uppgift var något av en utmaning..!
Hej Katja
Jag tycker att det är en konst att du KAN skriva en hel berättelse och att du på de sidorna lyckas förmedla så mycket. Först och främst är det tydligt i strukturen vad som är dialog och vad som är övrig text. Det tilltalar mig, för att det flyter på snyggt. Du lyckas gestalta huvudkaraktären snyggt med hjälp av det han gör och säger - och också med hjälp av andras reaktioner på honom. Han ställs inför flera personer under sin väntan på uppdraget utan att ha någon aning om att hans beteende, ointresse och brist på engagemang för andra människor kommer stå honom till last. Kan se Rolf framför mig när han hör vad hans uppdrag är. Håller inte med om att berättelsen har ett direkt slut. Du har skapat en grund och i slutet kommer svaret man har väntat på. Jag blir väldigt intresserad av att veta hur han kommer att gå tillväga för att försöka lösa sitt uppdrag, samt hur det kommer att tas emot av människorna i Visby.
Tack för läsningen Katja!
Jag tycker att det är en konst att du KAN skriva en hel berättelse och att du på de sidorna lyckas förmedla så mycket. Först och främst är det tydligt i strukturen vad som är dialog och vad som är övrig text. Det tilltalar mig, för att det flyter på snyggt. Du lyckas gestalta huvudkaraktären snyggt med hjälp av det han gör och säger - och också med hjälp av andras reaktioner på honom. Han ställs inför flera personer under sin väntan på uppdraget utan att ha någon aning om att hans beteende, ointresse och brist på engagemang för andra människor kommer stå honom till last. Kan se Rolf framför mig när han hör vad hans uppdrag är. Håller inte med om att berättelsen har ett direkt slut. Du har skapat en grund och i slutet kommer svaret man har väntat på. Jag blir väldigt intresserad av att veta hur han kommer att gå tillväga för att försöka lösa sitt uppdrag, samt hur det kommer att tas emot av människorna i Visby.
Tack för läsningen Katja!
Hej Katja!
Tack för din text! I mitt huvud skulle den passa allra bäst som teaterpjäs. Jag kan tydligt se framför mig hur Rolf sitter på bänken och tittar ut över teatersalongen = havet. Han är en karaktär som skulle göra sig mycket bra på scenen. Jag ser även hur kvinnan med hunden, pojken, fiskaren och de unga kvinnorna successivt kommer in från olika håll och för att samtala med Rolf.
Berättelsen har en tydlig början och ett tydligt slut med en bra tvist. Det behöver dock inte vara början och slut på hela pjäsen, utan kan lika gärna vara början och slut på just den här scenen. Eller så ser man den mer som en kort sketch och spelar ännu mer på Rolfs griniga karaktär.
Om den skulle vara en pjäs (du hade ingen klar tanke om det var en pjäs eller film förstod jag) så skulle beskrivningen av omgivningen behöva justeras och konkretiseras lite. Havet och måsarna skulle kunna beskrivas enbart genom ljud (måsskrik, plask) och Rolfs blickar osv. Att han emellanåt skulle ta fram sin kamera och uppgivet knäppa kort ut över publiken i salongen skulle bli ett kul inslag.
Med lite justeringar i scenografin tycker jag att du har skrivit en strålande teaterpjäs/sketch med tydliga karaktärer, en tydlig scen och kul historia!
Hälsningar Martina
Tack för din text! I mitt huvud skulle den passa allra bäst som teaterpjäs. Jag kan tydligt se framför mig hur Rolf sitter på bänken och tittar ut över teatersalongen = havet. Han är en karaktär som skulle göra sig mycket bra på scenen. Jag ser även hur kvinnan med hunden, pojken, fiskaren och de unga kvinnorna successivt kommer in från olika håll och för att samtala med Rolf.
Berättelsen har en tydlig början och ett tydligt slut med en bra tvist. Det behöver dock inte vara början och slut på hela pjäsen, utan kan lika gärna vara början och slut på just den här scenen. Eller så ser man den mer som en kort sketch och spelar ännu mer på Rolfs griniga karaktär.
Om den skulle vara en pjäs (du hade ingen klar tanke om det var en pjäs eller film förstod jag) så skulle beskrivningen av omgivningen behöva justeras och konkretiseras lite. Havet och måsarna skulle kunna beskrivas enbart genom ljud (måsskrik, plask) och Rolfs blickar osv. Att han emellanåt skulle ta fram sin kamera och uppgivet knäppa kort ut över publiken i salongen skulle bli ett kul inslag.
Med lite justeringar i scenografin tycker jag att du har skrivit en strålande teaterpjäs/sketch med tydliga karaktärer, en tydlig scen och kul historia!
Hälsningar Martina
Jag tycker detta håller ihop och hade gärna sett en fortsättning. Det blir lätt surrealistiskt med alla dessa som kommer till honom. Skulle fungera också på en teaterscen. Man börjar undra, vem är Rolf egentligen, varför dras alla till honom. Jag kan tänka mig en fortsättning där fler kommer och deras historier blir allt märkligare.
Kommentarer i texten.