Jag valde att skriva om min text Syskonkärlek. Tidigare handlade den om två systrar men nu bytte jag ut den ena systern mot en bror. Han är dock (helt medvetet) väldigt lik systern i den tidigare texten, eftersom jag ville se om hennes personlighetsdrag skulle bli mindre stereotypa om de fick hamna hos en man. Beskrivningarna av kroppsspråk har jag däremot ändrat en del. Och så har jag med några rader försökt att utveckla relationen syskonen emellan. Kul att experimentera!
Hej Katja
Tack för din text. Vad modigt och utmanande att göra om till att det är en lillebror istället. Måste säga att det påverkade mig en del i texten. Det blev så tydligt för mig hur djupt våra/mina stereotypa föreställningar, förväntningar mm är på de olika könen.
För min del stannade jag till och funderade en stund, blev mycket mera nyfiken på Marcus, på familjestrukturen, hur rollfördelningen och uppfostran varit av mamman och pappan mm. Vad är påverkan av miljö och vad är personlighet.
Jag blir nyfiken på familjens historik, på personligheterna och vad som gjorde att han valde att stanna kvar. Var det något som hände att någon av syskonen förväntades stanna kvar och vad var anledningen till att det var han.
De båda har haft drömmar som de inte vågat följa. Dom är mera lika än vad de tror.
Det är skickligt hur du på ett enkelt sätt beskriver hur hon känner efter bastun - känslan mot kroppen, när den svala luften möter hennes varma hud. Den är effektfull. Även hennes syn på sig själv efter bastun.
Man förstår att platsen är viktig för henne, att det väcker vackra minnen - samtidigt håller hon igen känslorna när hon känner vemod. Vad är anledningen till att hon håller igen, blir nyfiken på henne som person. Är det så hon gör eller finns det en annan anledning till att gör det? Det för mig också till tankar om det bara var vackra och fina minnen i huset. Platsen väcker blandade känslor hos henne och jag som läsare vill veta mera, vad det beror på.
När du nämner pappan som inte var en så lekfull, får jag funderingar återigen på familjestrukturen, hur de hade det i familjen osv. Vad är det som har gjort att varför lillebror har tagit sig an hushållssysslorna i familjen? Får en känsla av att detta utspelar sig tillbaka i tiden, med en äldre generation, striktare regler, ramar osv.
Det är tydligt att det är en underliggande konflikt dom emellan. En nära syskonrelation som med tiden har förändrats, de har slutat dela det innerliga. Flytten har påverkat, att Marcus inte haft möjlighet att förverkliga sina drömmar, bristande kommunikation i form av tid och avstånd men kanske också mycket annat som vi läsare inte känner till. Du skildrar tydligt och enkelt en syskonrivalitet, sårade känslor mm.
Det som de bla har gemensamt är båda har haft drömmar som de ej följt av en anledning,
Jag gillar skarpt ditt slut Katja, hur du sätter ord och summerar ihop den bild man fått av dem båda. Gillar att du ställer dem mot varandra/ beskriver dem direkt efter varandra. Det är så tydligt att de båda anser att de själva lever ett bra liv och att de tycker synd om den andre. Som läsare vill man fösa ihop dem och få dem att prata ut ordentligt
Tack för din fina text!
Tack för din text. Vad modigt och utmanande att göra om till att det är en lillebror istället. Måste säga att det påverkade mig en del i texten. Det blev så tydligt för mig hur djupt våra/mina stereotypa föreställningar, förväntningar mm är på de olika könen.
För min del stannade jag till och funderade en stund, blev mycket mera nyfiken på Marcus, på familjestrukturen, hur rollfördelningen och uppfostran varit av mamman och pappan mm. Vad är påverkan av miljö och vad är personlighet.
Jag blir nyfiken på familjens historik, på personligheterna och vad som gjorde att han valde att stanna kvar. Var det något som hände att någon av syskonen förväntades stanna kvar och vad var anledningen till att det var han.
De båda har haft drömmar som de inte vågat följa. Dom är mera lika än vad de tror.
Det är skickligt hur du på ett enkelt sätt beskriver hur hon känner efter bastun - känslan mot kroppen, när den svala luften möter hennes varma hud. Den är effektfull. Även hennes syn på sig själv efter bastun.
Man förstår att platsen är viktig för henne, att det väcker vackra minnen - samtidigt håller hon igen känslorna när hon känner vemod. Vad är anledningen till att hon håller igen, blir nyfiken på henne som person. Är det så hon gör eller finns det en annan anledning till att gör det? Det för mig också till tankar om det bara var vackra och fina minnen i huset. Platsen väcker blandade känslor hos henne och jag som läsare vill veta mera, vad det beror på.
När du nämner pappan som inte var en så lekfull, får jag funderingar återigen på familjestrukturen, hur de hade det i familjen osv. Vad är det som har gjort att varför lillebror har tagit sig an hushållssysslorna i familjen? Får en känsla av att detta utspelar sig tillbaka i tiden, med en äldre generation, striktare regler, ramar osv.
Det är tydligt att det är en underliggande konflikt dom emellan. En nära syskonrelation som med tiden har förändrats, de har slutat dela det innerliga. Flytten har påverkat, att Marcus inte haft möjlighet att förverkliga sina drömmar, bristande kommunikation i form av tid och avstånd men kanske också mycket annat som vi läsare inte känner till. Du skildrar tydligt och enkelt en syskonrivalitet, sårade känslor mm.
Det som de bla har gemensamt är båda har haft drömmar som de ej följt av en anledning,
Jag gillar skarpt ditt slut Katja, hur du sätter ord och summerar ihop den bild man fått av dem båda. Gillar att du ställer dem mot varandra/ beskriver dem direkt efter varandra. Det är så tydligt att de båda anser att de själva lever ett bra liv och att de tycker synd om den andre. Som läsare vill man fösa ihop dem och få dem att prata ut ordentligt
Tack för din fina text!
Ja, det var ett bra könsbyte. Du gestaltar deras oförmåga att mötas på ett sätt som berör. Båda vill väl, men det blir fel och det är en situation jag tror att många kan känna igen sig i. Så det är en text som fungerar som en novell, eller som skulle kunna vara en scen i en längre text.
Kommentarer i texten.
Hej Katja!
Kul att ses i torsdags ?(men synd att ljudet krånglade).
Tack för ännu en fin text! Kul och smart idé att byta både kön och ordning i syskonskaran – det fungerade utmärkt och gjorde texten mer spännande. Dina fina beskrivningar av miljön är kvar från förra gången – du har verkligen förmågan att måla upp bilder så att man ser precis framför sig hur det ser ut.
Jag tyckte om att du utvecklade syskonrelationen lite mer även om man av texten ändå förstår att de hade starka band till varandra i barndomen. Man blir verkligen nyfiken på att veta mer om deras bakgrund och uppväxt. Vad är det som har fått dem att välja så olika liv? Vad hände med deras föräldrar? Man blir också nyfiken på att veta mer om hur deras respektive liv ser ut idag – lever de ensamma båda två, eller har de familjer? Men det är bara kul med texter som väcker tankar och funderingar och som lämnar öppningar för läsaren att själv spekulera.
Slutet på historien är klockrent – båda två anser sig vara den mest förnuftiga och tycker synd om den andre. Jag hoppas och tror att dom kommer att hitta tillbaka till varandra i stället för att fortsätta glida isär. Syskonkärleken lyser igenom gnabbandet och båda känner ett ansvar för den andra och vill att den ska må bra – även om de har olika syn på vad som är ett lyckligt liv.
Hälsningar Martina
Kul att ses i torsdags ?(men synd att ljudet krånglade).
Tack för ännu en fin text! Kul och smart idé att byta både kön och ordning i syskonskaran – det fungerade utmärkt och gjorde texten mer spännande. Dina fina beskrivningar av miljön är kvar från förra gången – du har verkligen förmågan att måla upp bilder så att man ser precis framför sig hur det ser ut.
Jag tyckte om att du utvecklade syskonrelationen lite mer även om man av texten ändå förstår att de hade starka band till varandra i barndomen. Man blir verkligen nyfiken på att veta mer om deras bakgrund och uppväxt. Vad är det som har fått dem att välja så olika liv? Vad hände med deras föräldrar? Man blir också nyfiken på att veta mer om hur deras respektive liv ser ut idag – lever de ensamma båda två, eller har de familjer? Men det är bara kul med texter som väcker tankar och funderingar och som lämnar öppningar för läsaren att själv spekulera.
Slutet på historien är klockrent – båda två anser sig vara den mest förnuftiga och tycker synd om den andre. Jag hoppas och tror att dom kommer att hitta tillbaka till varandra i stället för att fortsätta glida isär. Syskonkärleken lyser igenom gnabbandet och båda känner ett ansvar för den andra och vill att den ska må bra – även om de har olika syn på vad som är ett lyckligt liv.
Hälsningar Martina