Katja

Hej och tack för din fina text.
Här kommer en del av de tankar som väcktes
Jag fick en känsla av att Evelina är en ensam och osäker person, med sviktande självförtroende och stora tvivel på sig själv i bla mammarollen. Evelina har inte höga tankar om sig själv och sin egen kapacitet. Jag tänkte att Evelina är otroligt rädd för att misslyckas som förälder och att inte kunna ge sitt barn det hon tycker är viktigt – det hon fått av sin pappa. Jag blir nyfiken på vad det är som gör att hon har så dåligt självförtroende och hennes starka känsla av att inte passa in. Hur länge har det varit så, är det något hon har fått med sig från barndomen?
Det är återkommande i berättelsen de skillnader som hon tycker finns, orättvisa, ett vi – dom tänk. Evelina kanske aldrig har hört hemma och är rädd att hon inte kommer att göra det nu heller. Jag tänker att hon är rädd för att träffa mammorna och att gå till träffen – som hon säkerligen anmält sig för sin partners skull.
Hon jämför sig med de andra mammorna som enligt henne har helt andra förutsättningar än henne själv och att det på något sätt också gör dom till bättre mammor.
Evelinas tankar om kvinnorna, barnen, sättet de lever och vad som väntar är levande och man känner hur Evelina motvilligt tar sig till träffen. Det är också underförstått att det är gamla minnen och erfarenheter som hon bråttas med, det är snyggt beskrivet.
Det vara två lite längre tillbakablickar på hennes barndom som å ena sidan störde rytmen lite och det blev som två nya scener – å andra sidan var det detaljer i berättelsen som fick mig att förstå henne bättre, vad hon fått med sig från barndomen och gav djup och större förståelse för hennes känslor och tankar.
Du beskriver så enkelt och fint Evelinas karaktär och hennes inre konflikt. Tack för en skön text.

Hej Katja!
Tack för en härlig text med både humor, djup och bra driv! Starten är fartfylld och du har precis som tidigare underbara målande beskrivningar och träffsäkra liknelser (ex. tankarna far iväg och yr omkring med de fallande snöflingorna). Beskrivningen av Evelina som nybliven, lite osäker och slutkörd mamma är klockren. Det är befriande att höra henne försöka komma över sitt eget vacklande självförtroende genom massor av förutfattade meningar ("sanningar") om de andra mammorna – de som är lyckade, rika och vackra. Inte misslyckade som hon.

Man ser verkligen framför sig hur hon stretar på och kämpar med vagnen i snön och hennes tankar förstärks och blir tydligare i den miljön. Riktigt snyggt gjort! Hon jobbar upp sin inre frustration i takt med den yttre, fysiskt påfrestande miljön.

Det är härligt när hon äntligen kommer in i värmen till de andra mammorna, både bildligt och bokstavligt.

Man får en djupare förståelse för hennes osäkerhet i mammarollen eftersom hon själv vuxit upp med enbart sin pappa. Hon verkar haft en fin och varm relation till sin pappa men man förstår att hon nu när hon själv blivit förälder reflekterar över det faktum att hon saknade en närvarande mamma.

Jag gillade den här texten skarpt och har inte så många tips att komma med ?. Möjligtvis var den andra återblicken, till den 9-åriga Evelina, lite överflödig. Evelinas fördomar är många och ibland lite övertydliga men det ser jag inte som något negativt i sammanhanget, utan det förstärker bara känslan och hennes personlighet.

Ser fram emot dina kommande texter!

Hälsningar Martina