Hej Katja!
Kul att ses i torsdags ?(men synd att ljudet krånglade).
Tack för ännu en fin text! Kul och smart idé att byta både kön och ordning i syskonskaran – det fungerade utmärkt och gjorde texten mer spännande. Dina fina beskrivningar av miljön är kvar från förra gången – du har verkligen förmågan att måla upp bilder så att man ser precis framför sig hur det ser ut.
Jag tyckte om att du utvecklade syskonrelationen lite mer även om man av texten ändå förstår att de hade starka band till varandra i barndomen. Man blir verkligen nyfiken på att veta mer om deras bakgrund och uppväxt. Vad är det som har fått dem att välja så olika liv? Vad hände med deras föräldrar? Man blir också nyfiken på att veta mer om hur deras respektive liv ser ut idag – lever de ensamma båda två, eller har de familjer? Men det är bara kul med texter som väcker tankar och funderingar och som lämnar öppningar för läsaren att själv spekulera.
Slutet på historien är klockrent – båda två anser sig vara den mest förnuftiga och tycker synd om den andre. Jag hoppas och tror att dom kommer att hitta tillbaka till varandra i stället för att fortsätta glida isär. Syskonkärleken lyser igenom gnabbandet och båda känner ett ansvar för den andra och vill att den ska må bra – även om de har olika syn på vad som är ett lyckligt liv.
Hälsningar Martina
Kul att ses i torsdags ?(men synd att ljudet krånglade).
Tack för ännu en fin text! Kul och smart idé att byta både kön och ordning i syskonskaran – det fungerade utmärkt och gjorde texten mer spännande. Dina fina beskrivningar av miljön är kvar från förra gången – du har verkligen förmågan att måla upp bilder så att man ser precis framför sig hur det ser ut.
Jag tyckte om att du utvecklade syskonrelationen lite mer även om man av texten ändå förstår att de hade starka band till varandra i barndomen. Man blir verkligen nyfiken på att veta mer om deras bakgrund och uppväxt. Vad är det som har fått dem att välja så olika liv? Vad hände med deras föräldrar? Man blir också nyfiken på att veta mer om hur deras respektive liv ser ut idag – lever de ensamma båda två, eller har de familjer? Men det är bara kul med texter som väcker tankar och funderingar och som lämnar öppningar för läsaren att själv spekulera.
Slutet på historien är klockrent – båda två anser sig vara den mest förnuftiga och tycker synd om den andre. Jag hoppas och tror att dom kommer att hitta tillbaka till varandra i stället för att fortsätta glida isär. Syskonkärleken lyser igenom gnabbandet och båda känner ett ansvar för den andra och vill att den ska må bra – även om de har olika syn på vad som är ett lyckligt liv.
Hälsningar Martina