Här kommer min sista text till den här kursen. För en gångs skull lämnar jag inte in uppgiften i allra sista stund: känner mig nästan lite stolt över mig själv, haha...
Hej Katja
Tack för din annorlunda text. Jag får känslan av att huvudkaraktären är väldigt omtänksam och artig när hon tar emot presenten/vandringen, ngt som hon inte har tänkt att göra själv. D
Personen som köpt det åt henne är mån om att hon ska må bättre, och det verkar som huvudkaraktären vill ge det en chans. Av snällhet men kanske också för att hon behöver det och önskar att det hjälper henne.
Du skapar en spänning och laddning när hon äter blåbären och hur hon med tiden blir sämre.
Du skriver det på ett sådant sätt att man förstår att det inte är blåbär hon äter och det får mig att fundera vad som kommer att hända.
När de hittar tatueringen så undrar jag vad det var som hände egentligen, vad som var hallucinationer och vad som var på riktigt. Vad är det som finns ute i skogen, och vad kommer att hända framöver
Tack för läsningen. Känns konstigt att det är sista responsen som man lämnar. Undrar när jag får läsa dina texter nästa gång !!
Tack för din annorlunda text. Jag får känslan av att huvudkaraktären är väldigt omtänksam och artig när hon tar emot presenten/vandringen, ngt som hon inte har tänkt att göra själv. D
Personen som köpt det åt henne är mån om att hon ska må bättre, och det verkar som huvudkaraktären vill ge det en chans. Av snällhet men kanske också för att hon behöver det och önskar att det hjälper henne.
Du skapar en spänning och laddning när hon äter blåbären och hur hon med tiden blir sämre.
Du skriver det på ett sådant sätt att man förstår att det inte är blåbär hon äter och det får mig att fundera vad som kommer att hända.
När de hittar tatueringen så undrar jag vad det var som hände egentligen, vad som var hallucinationer och vad som var på riktigt. Vad är det som finns ute i skogen, och vad kommer att hända framöver
Tack för läsningen. Känns konstigt att det är sista responsen som man lämnar. Undrar när jag får läsa dina texter nästa gång !!
Hej Katja!
Tack för en kul och spännande text med en bra tvist – vilken härlig fantasi du har! Ditt språk är (som alltid ?) levande och fullt av finurliga liknelser. Man kommer rakt in i en situation och får en målande beskrivning av hur den ”ofrivilliga” skogsvandraren famlar omkring i terrängen och att hon trots sin ovilja upplever vandringen som både avstressande och välgörande.
Du sätter stämningarna väldigt skickligt och det är påtagligt hur oron börjar göra sig påmind på olika sätt när hon inser att hon har gått vilse. Det byggs upp en obehaglig känsla av mörker, hunger och trötthet.
Övergången till ”drömvärlden” är smidig och där tilltar obehaget betydligt! Det är förvirring, smärta och chock. När sen monstret dyker upp övergår det till ren skräck och man kan nästan ta på hennes ångest.
När det gäller delen som utspelar sig på sjukhuset skulle du kunnat ha låtit lite mer av mystiken leva vidare och inte så uttalat förklarat att det var giftiga ormbär med hallucinogena effekter hon åt i stället för blåbär. Men det underbara slutet väger upp detta – mystiken är tillbaks! ?
Tack för att jag har fått läsa dina texter och stort tack för all feedback! Både du och Violetta har verkligen gjort den här kursen väldigt givande! Lycka till med ditt framtida skrivande!
Hälsningar Martina
Tack för en kul och spännande text med en bra tvist – vilken härlig fantasi du har! Ditt språk är (som alltid ?) levande och fullt av finurliga liknelser. Man kommer rakt in i en situation och får en målande beskrivning av hur den ”ofrivilliga” skogsvandraren famlar omkring i terrängen och att hon trots sin ovilja upplever vandringen som både avstressande och välgörande.
Du sätter stämningarna väldigt skickligt och det är påtagligt hur oron börjar göra sig påmind på olika sätt när hon inser att hon har gått vilse. Det byggs upp en obehaglig känsla av mörker, hunger och trötthet.
Övergången till ”drömvärlden” är smidig och där tilltar obehaget betydligt! Det är förvirring, smärta och chock. När sen monstret dyker upp övergår det till ren skräck och man kan nästan ta på hennes ångest.
När det gäller delen som utspelar sig på sjukhuset skulle du kunnat ha låtit lite mer av mystiken leva vidare och inte så uttalat förklarat att det var giftiga ormbär med hallucinogena effekter hon åt i stället för blåbär. Men det underbara slutet väger upp detta – mystiken är tillbaks! ?
Tack för att jag har fått läsa dina texter och stort tack för all feedback! Både du och Violetta har verkligen gjort den här kursen väldigt givande! Lycka till med ditt framtida skrivande!
Hälsningar Martina
Mycket välskriven, tät, levande och ett närmast klassisk skräcknovell upplägg. Mycket bra inlevelse med kvinnan och du är skicklig på att skapa spänningen, och jag som läsare blir nästan besviken då förklaringen med ormbären kommer, men så vänder du en gång till. Och det överraskar på ett bra sätt.
Inga funderingar, språket sitter, historien, dramaturgin.
Kommentarer i texten.