Åh vad glad jag blir för att du valde just denna text till veckans övning! Jag minns att jag vid läsningen av den första versionen kände att jag ville veta mer om varför Natte valt att ta sitt liv, och att jag inte var helt med på varför Ellinor hade sådana skuldkänslor. Nu tycker jag att det klarnar en hel del. För mig blir texten mer intensiv nu, och jag känner att jag sympatiserar med karaktärerna på ett djupare plan när jag förstår dem bättre.
Det är en spännande aspekt att Ellinor känt sig utvald av Natte, att hon blivit sedd ”på riktigt” av honom. Det gör att texten inte enbart handlar om en ung människa som tagit sitt liv eller om en lärare som ångrar att hon (enligt sig själv) inte gjort tillräckligt för att förhindra det, utan även om hur Ellinor i sin lärarroll skäms över att hon tillåtit Christos att få henne att känna sig speciell.
Fortfarande undrar jag varför Ellinor inte känner att hon kan prata med sin man om eleven. Eller ja… kanske är det just skuld- och skamkänslorna som står i vägen? Jag kommer på mig själv med att hoppas att Ellinor ändå någon dag vågar öppna sig för Christos och ta stöd av honom i detta.
Tack för en stark och tankeväckande text!
Det är en spännande aspekt att Ellinor känt sig utvald av Natte, att hon blivit sedd ”på riktigt” av honom. Det gör att texten inte enbart handlar om en ung människa som tagit sitt liv eller om en lärare som ångrar att hon (enligt sig själv) inte gjort tillräckligt för att förhindra det, utan även om hur Ellinor i sin lärarroll skäms över att hon tillåtit Christos att få henne att känna sig speciell.
Fortfarande undrar jag varför Ellinor inte känner att hon kan prata med sin man om eleven. Eller ja… kanske är det just skuld- och skamkänslorna som står i vägen? Jag kommer på mig själv med att hoppas att Ellinor ändå någon dag vågar öppna sig för Christos och ta stöd av honom i detta.
Tack för en stark och tankeväckande text!