Martina

Hej Martina! Du får inte göra på detta sätt Vilken teaser. Jag vill läsa mer om detta. Det tog slut alldeles för fort. Väldigt gott tecken så klart. Du hade kunnat fylla ut delar av berättelsen, ex på vilket sätt hon sett hans rop på hjälp, vilka tecken har hon sett och vilka tankar har hon haft.

Vilken skicklig beskrivning av Ellinor med så kort text, lämnar utrymme för läsaren att fundera om kontakten med Natte och känslan var moderlig eller kärleksfull.
Ellinor som blir sedd och uppskattad både som lärare. Hon får stötta, lyssna och finnas där för en ungdom på samma sätt som hon hade gjort om hon hade haft ett eget barn. Man får även en känsla av att Ellinor har ett behov av att bli sedd som en kvinna och att hon blivit det av Natte. Man förstår som läsare att det är laddat känslomässigt när du beskriver att hon var utvald och speciell. Det blir också tydligt med beskrivningen att det var en besvikelse för henne när han inte dök upp, att hon tog det personligt. Tiden med honom var viktig. Detta gjorde att hon missade tecken som hon borde ha sett och agerat på som en vuxen, en lärare, med åtaganden och skyldigheter. Detta gör att hon känner en rädsla för vad som kan hända och vilka reprissalier det kan innebära om att det uppdagas, att hon inte agerade pga av egna behov. Inte bara på skolan med även om hennes man, mamman och övriga på skolan mm vet sanningen.

Det är tydligt att Ellinor känner en skam över känslorna, att hon inte tagit sitt vuxen och läraransvar och att hennes egna egna behov kommit före en deprimerad och självmordbenägen pojke. Det så sorligt hur hon är ensam i sin sorg, sin förlust, sin skam och rädsla – när hon som mest behöver någon.

Din text behandlar ett viktigt ämne där starka känslor är inblandade. Jag tycker att det är ett intressant grepp att fokus ligger på en lärares reaktion på ett självmord, istället för till exempel en förälders eller en väns. En snygg kontrast är den lugna, sköna stämningen som beskrivs i inledningen mot huvudpersonens känsla av bestörtning, chock och sorg när hon sedan läser dödsannonsen.

Som läsare funderar jag på vad det var som egentligen drev Natte till självmord. Han beskrivs som en ung människa med mycket tankar, och som någon som var ensam men som inte brydde sig så värst om att han inte hade kompisar. Det gör att det blir lite oklart varför han var så olycklig? Kanske hade raderna där Ellinor tänker tillbaka på Nattes tillvaro behövt utökas något för att ge läsaren en djupare förståelse inte bara för Nattes mående utan även för relationen mellan honom och läraren? Jag tänker att du kanske har valt att skriva ganska kortfattat om Natte, för att fokus inte ska hamna på ”varför” utan snarare på lärarens dåliga samvete över att inte ha lyckats förhindra ett självmord? Även med det målet tror jag att lite mer bakgrund kring Nattes mående skulle kunna vara positivt för handlingen.

Relationen mellan Ellinor och Christos upplever jag som kärleksfull och mjuk, men den står lite i kontrast mot Ellinors bestämda tanke att inte dela med sig av den tragiska händelsen. Hur kommer det sig att hon inte känner att hon kan berätta om den för Christos? Att inte veta svaret på detta stör absolut inte mig som läsare, snarare tvärtom: jag förstår att den relationen inte nödvändigtvis är det viktigaste i berättelsen, och därför tycker jag snarare att den mystiken bidrar positivt till berättelsen.

Jag tycker mycket om ditt språk: det är koncist utan att bli ”hackigt” eller fragmentariskt. Ditt sätt att skriva ger överlag din text ett driv som gör att jag som läsare sugs in i berättelsen. Det blir heller aldrig långrandigt, utan som läsare behåller jag fokus hela vägen eftersom varje rad känns viktig.

Tack för ytterligare en mycket intresseväckande text!