Här är min text till övning 2 (dialog)
Tack Martina”
Jag tycker att du tidigt fångar vilken obalans det finns i chefens och Lasses relation och att det inte är en respektfull och vänlig sådan och att det har varit så ett tag. Sättet han använder Lars smeknamn trots att han vet att det inte uppskattas, erbjuder en dryck han inte dricker, gör antydningar under lönesamtalet om negativa saker mm.
Det framgår tydligt att de båda ogillar varandra. Det är en dialog som Lars å ena sidan väljer att inte delta i, å andra ges han inte möjlighet till det då chefen inte bjuder in till det. Det är snyggt hur beskriver samtalet och man förstår att det finns mycket som är outtalat, som de kanske pratat om förut men slutat dåligt. Ex när chefen pratar om den sociala biten och Lars pressar ihop läpparna. Chefen kan vara konflikträdd eller så kan det vara så att han är rädd för Lars.
Jag förstår tidigt att det finns en förväntan att Lars ska skriva på något och att samtalet inte kommer att leda till något positivt. Det är en gemenskap kunskap. Lars har säkert inte fått skälig lön för sitt arbete förut.
Tystnaden i dialogen upplevs som passivt aggressiv från Lars sida, en person som har fått nog och som nu har ett ess i sin rockarm som han kan använda. Han behövde denna gången inte delta i lönesamtalet, inte anstränga sig i kontakten med chefen.
DIalogen vänder och Lasse återfår kontrollen dem emellan - genom outtalad utpressning. Lars har vetskap om att chefen har haft ihop det med Yasmine och om det kom ut skulle det innebära stora problem för chefens ställning, samt familjerelation. Du förklarar en del av det och resten får läsaren lista ut med beskrivning av pokalen och familjefotot. Det är tydligt att det är viktigt för honom, utan att han säger det men du beskriver det med hans kroppsliga reaktioner mm. De vet båda vilka konsekvenser det skulle innebära för chefen om hemligheten kom ut. Antingen får Lars en bra lön eller så får chefen problem. Snyggt.
Jag tycker att du tidigt fångar vilken obalans det finns i chefens och Lasses relation och att det inte är en respektfull och vänlig sådan och att det har varit så ett tag. Sättet han använder Lars smeknamn trots att han vet att det inte uppskattas, erbjuder en dryck han inte dricker, gör antydningar under lönesamtalet om negativa saker mm.
Det framgår tydligt att de båda ogillar varandra. Det är en dialog som Lars å ena sidan väljer att inte delta i, å andra ges han inte möjlighet till det då chefen inte bjuder in till det. Det är snyggt hur beskriver samtalet och man förstår att det finns mycket som är outtalat, som de kanske pratat om förut men slutat dåligt. Ex när chefen pratar om den sociala biten och Lars pressar ihop läpparna. Chefen kan vara konflikträdd eller så kan det vara så att han är rädd för Lars.
Jag förstår tidigt att det finns en förväntan att Lars ska skriva på något och att samtalet inte kommer att leda till något positivt. Det är en gemenskap kunskap. Lars har säkert inte fått skälig lön för sitt arbete förut.
Tystnaden i dialogen upplevs som passivt aggressiv från Lars sida, en person som har fått nog och som nu har ett ess i sin rockarm som han kan använda. Han behövde denna gången inte delta i lönesamtalet, inte anstränga sig i kontakten med chefen.
DIalogen vänder och Lasse återfår kontrollen dem emellan - genom outtalad utpressning. Lars har vetskap om att chefen har haft ihop det med Yasmine och om det kom ut skulle det innebära stora problem för chefens ställning, samt familjerelation. Du förklarar en del av det och resten får läsaren lista ut med beskrivning av pokalen och familjefotot. Det är tydligt att det är viktigt för honom, utan att han säger det men du beskriver det med hans kroppsliga reaktioner mm. De vet båda vilka konsekvenser det skulle innebära för chefen om hemligheten kom ut. Antingen får Lars en bra lön eller så får chefen problem. Snyggt.
Verkligen levande, och Lars, intressant karaktär. Också att texten hela tiden överraskar. Jag vet inte vart det ska ta vägen och jag blir också nyfiken på fortsättningen. Vad händer efter samtalet? Men det är bra, gör mig som läsare medskapande.
Kommentarer i texten.
Vilken rolig och snyggt komponerad text! Jag skrattade högt åt det finurliga slutet som var en av mina favoritdelar i din text, och tycker att du fått till dialogen väldigt snyggt rakt igenom texten. Särskilt imponerande är det att du lyckats få till Lars ”repliker” utan att låta honom använda ord. Vad mycket blickar och kroppsspråk kan förmedla, och vilken effekt de kan ha!
Jag tycker också att du lyckas gestalta de båda karaktärerna på ett väldigt träffsäkert sätt utan att bli övertydlig. Bara genom små korta beskrivningar får jag en klar bild av karaktärerna, och särskilt chefen kan jag se tydligt framför mig. Jag gillar greppet att chefen utöver kroppsspråk beskrivs genom detaljer kopplade till utseende och repliker, medan Lars främst beskrivs genom gester och blickar. Det känns genomtänkt att läsaren faktiskt inte får veta så mycket mer om Lars än att han verkar klurig och smart, trött på chefens översittarfasoner, samt att han vet en hemlighet om chefen som han kan använda till sin fördel. Jag funderar på om texten haft en annan känsla om den gett information om Lars utseende eller kläder på samma sätt som den gör när det gäller chefen (till exempel ”den Elvisliknande frisyren”, ”hans nystrukna krage” eller ”luggen som nu började se flottig ut”)? Kanske hade texten förlorat en del av den nu rådande stämningen om läsaren fått en lika tydlig bild av Lars yttre som av chefens.
En annan sak som jag verkligen tycker om med din text är att dialogen känns trovärdig. Precis sådär skulle en chef kunna prata, tänker jag. Man riktigt hör hans röst förändras allt eftersom han börjar förstå att Lars faktiskt har överhanden. Du lyckas också få mig som läsare att verkligen heja på Lars från de allra första raderna, och jubla för hans skull i slutet: imponerande, särskilt i en såpass kort text.
Jag ser fram emot att få läsa fler texter av dig framöver!
Jag tycker också att du lyckas gestalta de båda karaktärerna på ett väldigt träffsäkert sätt utan att bli övertydlig. Bara genom små korta beskrivningar får jag en klar bild av karaktärerna, och särskilt chefen kan jag se tydligt framför mig. Jag gillar greppet att chefen utöver kroppsspråk beskrivs genom detaljer kopplade till utseende och repliker, medan Lars främst beskrivs genom gester och blickar. Det känns genomtänkt att läsaren faktiskt inte får veta så mycket mer om Lars än att han verkar klurig och smart, trött på chefens översittarfasoner, samt att han vet en hemlighet om chefen som han kan använda till sin fördel. Jag funderar på om texten haft en annan känsla om den gett information om Lars utseende eller kläder på samma sätt som den gör när det gäller chefen (till exempel ”den Elvisliknande frisyren”, ”hans nystrukna krage” eller ”luggen som nu började se flottig ut”)? Kanske hade texten förlorat en del av den nu rådande stämningen om läsaren fått en lika tydlig bild av Lars yttre som av chefens.
En annan sak som jag verkligen tycker om med din text är att dialogen känns trovärdig. Precis sådär skulle en chef kunna prata, tänker jag. Man riktigt hör hans röst förändras allt eftersom han börjar förstå att Lars faktiskt har överhanden. Du lyckas också få mig som läsare att verkligen heja på Lars från de allra första raderna, och jubla för hans skull i slutet: imponerande, särskilt i en såpass kort text.
Jag ser fram emot att få läsa fler texter av dig framöver!