Övning 1 - Återseendets sorg
Hej Martina och tack för din text!
VAD JAG KÄNDE OCH TÄNKTE
Jag kände att hon var i sitt föräldrahem som nu var varmare, ljusare och kärleksfullare än när hennes pappa levde. Redan i första stycket med meningen " Barnen skulle aldrig tvivla på sina föräldrars kärlek" förstod jag att hon själv hade tvivlat på det. Som utläser man att hon var ensam och annorlunda, uppväxt i ett hem som inte var kärleksfullt och tryggt, fullt av förväntningar, regler och repressalier, samt att hennes pappa utryckte och visade en värme för andra - men inte för sin familj. Hon hade det mesta när hon växte upp men inte det hon önskade - sin pappas kärlek. Basse var en viktig "person" för henne under hennes uppväxt som hon var tvungen att hålla hemlig för sin familj som inte hade accepterat den enkla billiga nallen.
VAD JAG FICK MED MIG
Hur du rör dig mellan olika tider och miljöer. Du beskriver det nuvarande hemmet - kontra det tidigare, samtidigt som du beskriver miljön uppe på vinden - samt går tillbaka i tiden och skildrar ett minne
Snyggt!
VAD JAG KÄNDE OCH TÄNKTE
Jag kände att hon var i sitt föräldrahem som nu var varmare, ljusare och kärleksfullare än när hennes pappa levde. Redan i första stycket med meningen " Barnen skulle aldrig tvivla på sina föräldrars kärlek" förstod jag att hon själv hade tvivlat på det. Som utläser man att hon var ensam och annorlunda, uppväxt i ett hem som inte var kärleksfullt och tryggt, fullt av förväntningar, regler och repressalier, samt att hennes pappa utryckte och visade en värme för andra - men inte för sin familj. Hon hade det mesta när hon växte upp men inte det hon önskade - sin pappas kärlek. Basse var en viktig "person" för henne under hennes uppväxt som hon var tvungen att hålla hemlig för sin familj som inte hade accepterat den enkla billiga nallen.
VAD JAG FICK MED MIG
Hur du rör dig mellan olika tider och miljöer. Du beskriver det nuvarande hemmet - kontra det tidigare, samtidigt som du beskriver miljön uppe på vinden - samt går tillbaka i tiden och skildrar ett minne
Hej Martina!
Vilken fin och varm berättelse!
Som läsare får jag veta massor om familjerelationerna redan i de första styckena, utan att texten känns alltför fullspäckad med information: snygg balans! Det är också väldigt fin balans mellan å ena sidan den stränga pappan och utanförskapet i skolan och å andra sidan den värme och kärlek som Matilda får av (och känner för) Basse.
Jag är särskilt förtjust i kontrasterna som du målar upp: pappans personlighet där Matilda får uppleva den strikta familjefadern medan gästerna får se den uppsluppna värden är ett exempel. Ett annat exempel på en, i mitt tycke, riktigt snygg kontrast är beskrivningen av Matilda i skolan: genom att jämföra hennes kläder och frisyr med skolkamraternas får läsaren indirekt veta ännu mer om Matilda och familjens värderingar.
Du beskriver karaktärerna överlag väldigt skickligt: istället för att skriva rakt ut vad Matilda jobbar med berättar du hur irriterad hon blir när hon skrapar upp en reva i nagellacken inför ett viktigt kundmöte, till exempel. Sättet du beskriver Matildas föräldrars hem ger läsaren information inte bara om hur det rent konkret ser ut därhemma, utan också om hur livet där var för Matilda som barn samtidigt som man mellan raderna kan ana hur föräldrarna (särskilt pappan) var.
Det är ett snyggt grepp att du låter textens återseende vara mellan en vuxen kvinna och hennes barn-jags mjukishund. Det känns originellt och väcker intresse: när Basse först dyker upp vill jag absolut veta hur det kommer sig att Matilda reagerar så känslosamt på återseendet. I den efterföljande beskrivningen av vad Basse haft för betydelse i Matildas liv förstår man till fullo hennes reaktion där uppe på vinden. Jag är imponerad över hur trovärdigt du lyckas beskriva Basses roll i hennes liv: extra fint blir det när man får veta att en anledning till att Basse är så viktig för henne är att den varit Basims.
Lite konstruktiv kritik då: Kanske skulle du kunna byta tempus i tillbakablickarna? Alltså, istället för ”Matilda var tvungen att byta skola…” skulle kanske ”Matilda hade varit tvungen att byta skola…” göra att det blev lite skarpare linjer mellan vad som sker nu i berättelsen och vad som är tillbakablick? Men det är en smaksak, och verkligen bara en tanke Läsaren hänger med fint i vad som är nu och då även utan tempusbytet, men kanske kunde det vara en stilistiskt snygg grej?
En scen som möjligen kunde utvecklats lite mer är scenen där du beskriver Matildas besök på Gröna Lund med klassen. Du skriver: ”Matilda höll sig i närheten av lärarna till en början, men allt eftersom dagen gick slappnade hon av och gick med sina klasskompisar i stället.” Här hade du kanske med ytterligare ett par meningar kunnat fördjupa den utvecklingen: det känns trots allt som ett viktigt utvecklingssteg i hennes liv, på något sätt. Pratade hon något med klasskompisarna? Kände hon sig som en del i gemenskapen eller var hon fortfarande lite utanför? etc. Men återigen: det är verkligen bara en tanke. Gröna Lund-scenen fungerar finfint som den är också, tycker jag.
Tack för läsningen! Väldigt roligt att få läsa en mångfacetterad text med en så varm underton
Vilken fin och varm berättelse!
Som läsare får jag veta massor om familjerelationerna redan i de första styckena, utan att texten känns alltför fullspäckad med information: snygg balans! Det är också väldigt fin balans mellan å ena sidan den stränga pappan och utanförskapet i skolan och å andra sidan den värme och kärlek som Matilda får av (och känner för) Basse.
Jag är särskilt förtjust i kontrasterna som du målar upp: pappans personlighet där Matilda får uppleva den strikta familjefadern medan gästerna får se den uppsluppna värden är ett exempel. Ett annat exempel på en, i mitt tycke, riktigt snygg kontrast är beskrivningen av Matilda i skolan: genom att jämföra hennes kläder och frisyr med skolkamraternas får läsaren indirekt veta ännu mer om Matilda och familjens värderingar.
Du beskriver karaktärerna överlag väldigt skickligt: istället för att skriva rakt ut vad Matilda jobbar med berättar du hur irriterad hon blir när hon skrapar upp en reva i nagellacken inför ett viktigt kundmöte, till exempel. Sättet du beskriver Matildas föräldrars hem ger läsaren information inte bara om hur det rent konkret ser ut därhemma, utan också om hur livet där var för Matilda som barn samtidigt som man mellan raderna kan ana hur föräldrarna (särskilt pappan) var.
Det är ett snyggt grepp att du låter textens återseende vara mellan en vuxen kvinna och hennes barn-jags mjukishund. Det känns originellt och väcker intresse: när Basse först dyker upp vill jag absolut veta hur det kommer sig att Matilda reagerar så känslosamt på återseendet. I den efterföljande beskrivningen av vad Basse haft för betydelse i Matildas liv förstår man till fullo hennes reaktion där uppe på vinden. Jag är imponerad över hur trovärdigt du lyckas beskriva Basses roll i hennes liv: extra fint blir det när man får veta att en anledning till att Basse är så viktig för henne är att den varit Basims.
Lite konstruktiv kritik då: Kanske skulle du kunna byta tempus i tillbakablickarna? Alltså, istället för ”Matilda var tvungen att byta skola…” skulle kanske ”Matilda hade varit tvungen att byta skola…” göra att det blev lite skarpare linjer mellan vad som sker nu i berättelsen och vad som är tillbakablick? Men det är en smaksak, och verkligen bara en tanke
En scen som möjligen kunde utvecklats lite mer är scenen där du beskriver Matildas besök på Gröna Lund med klassen. Du skriver: ”Matilda höll sig i närheten av lärarna till en början, men allt eftersom dagen gick slappnade hon av och gick med sina klasskompisar i stället.” Här hade du kanske med ytterligare ett par meningar kunnat fördjupa den utvecklingen: det känns trots allt som ett viktigt utvecklingssteg i hennes liv, på något sätt. Pratade hon något med klasskompisarna? Kände hon sig som en del i gemenskapen eller var hon fortfarande lite utanför? etc. Men återigen: det är verkligen bara en tanke. Gröna Lund-scenen fungerar finfint som den är också, tycker jag.
Tack för läsningen! Väldigt roligt att få läsa en mångfacetterad text med en så varm underton
Rar historia. Den gröna hunden säger mycket. Det du får fram i en undertext är en ensam flicka, en pappa som inte är lätt att leva med. Bilden av mormor som börjar sitta i finrummet efter hans död. Någon passage där i början som var lite svepanede. Och en tidsövergång som inte var glasklar. Men i övrigt en bra gestaltad och gripande historia.
Kommentarer i texten.