Det känns som om jag i omskrivningen av texten behöver strama åt den och inte upprepa mig.
Det som är styrkan att det är så oförutsägbart, jag vet inte vad som ska hända härnäst, och hon utvecklas, jag känner att hon kommer att bli en hjältinna och det är bra. Det finns en stark inlevelse med henne, att vi får se det från hennes perspektiv, att hon lika lite som läsare vet vad som egentligen händer.
Ypprepningar har du mest i hennes namn, det kan du titta över.
Kommentarer i texten.