Jag har gjort kommentarer i texten, det mesta småsaker. Merparten är bra tycker jag.
Nu har man fått följa Olivia och Axel i ett par veckor och jag har ett par reflektioner om deras porträtt. Du behöver inte hålla med
Jag tycker att du gestaltar Axel på ett väldigt bra och trovärdigt vis. Jag hör honom när jag läser, han säger och tänker saker som är logiska utifrån hur du gestaltar honom. Jag tycker att det är ett väldigt bra personporträtt hittills. Man får undan för undan reda på lite om hans bakgrund och du väver in det fint i texten, hans känslor för Olivia som han inte riktigt vill kännas vid eller förstår och hans moral.
Vad gäller Olivia blir jag lite förbryllad ibland. Jag förstår att det är ett mycket mer komplext porträtt i och med att hon har huvudrollen och Axel är mer av en biroll. Men jag tycker ibland att det blir lite för långt mellan hennes ytterligheter, t ex är hon försiktig och rädd för att i nästa stund föreslå avancerade improviserade manövrar. Hon är mycket bekymrad över sitt utseende och skada men beskrivs också som någon som har en inre styrka och som ingen ska köra med. Hon överraskar och det är bra, men ibland hänger jag inte med och känner nästan att hon är flera personer i en och det gör att jag som läsare blir mer osäker på henne än på Axel. Jag tycker dock att hon har stor potential och är en passande hjältinna i den här typen av berättelse. Jag gillar också att hon har en rapp och vass dialog, hennes röst och kvicka svar känns väldigt genuina.