Modul 6 - Att skriva om en text.

Att skriva om en text.

Omskrivandet.

Jag är en sådan som predikar omskrivandets lov. Själv skriver jag om mina texter upp till femtio gånger.

Men ofta har jag fått höra.

"Jag vill inte skriva om min text. Jag förstör den då."

Ja, detta har jag tjatat om.

Men igen:

Dessvärre är det mycket få, om ens någon, förunnat att redan vid första skrivningen nå fram till en färdig text.

Sedan hur en författare skriver om, arbetar med sin text, varierar. För en del författare är det som att de i huvudet om och om igen skriver om meningen innan de fäster den på papperet. Men även en sådan författare behöver självfallet redigera sin text.

Andra författare skriver mycket. De gör som nobelpristagaren Singer. Han fick frågan vad som fodrades för att bli en stor författare. Hans svar.

"Gott sittfläsk och en stor papperskorg."

Alltså de skriver mycket och ur denna textmassa vaskar de fram den text som blir slutresultatet. Men flertalet sidor hamnar i papperskorgen.

Ytterligare andra arbetar, som jag till exempel, med omskrivningar, att om och om igen, upp till en femtio gånger skriva om en text. För att likt en arkeolog försiktigt gräva och putsa fram texten.

Men det som förenar alla är denna inställning: En text är aldrig helig. En text är ett arbetsmaterial som ska värkas, putsas, vaskas fram. Säger du, detta har jag skrivit fram i ett inspirerat rus och vägrar att ändra ett endaste ord: Då sviker du texten. Din främste moraliska skyldighet som författare är mot din text, att den ska bli så bra som den kan bli.

Så för att din text ska bli bra. Ställ in dig på att skriva om. Visst passager, scener kan komma direkt ut på papperet eller skärmen och knappt ett ord behöver ändras. Men allt går inte så lätt. Du måste arbeta om.

Det finns, som jag ser det, tre faser i det skönlitterära skapandet. Dessa kan hos olika författare på olika sätt gå i varandra. Men för att renodla.

 

Skapa din historia.

En del gör det genom en grundlig research och planeringsarbete innan. Andra genom att skriva ner romanen/texten mer eller mindre skissartat. Det för att få ner berättelsen. Få en början, mitt och slut. Andra, som jag, bär under en lång tid, åratal, historien/idéen i mitt huvud, tänker på den, stoppar tillbaka den, tänker på den, och så vidare. Detta är grundfasen, lite grand som grundforskning, alltså du samlar på dig det du behöver, du fattar besluten på vad du ska skriva och hur.

 

Skapandefasen.

Det är här texten ska betraktas som ett arbetsmaterial där allt kan skrivas om. När du arbetar i den här fasen, lyssna av din text, vad vill den säga, vad vill du säga, var kan jag skärpa upp den, var kan jag bli tydligare, finns det bilder jag kan utveckla, lyssna av karaktärerna, är det verkligen så här de skulle säga.

Lita på din intuition i den här fasen. Vad ville du? Vad är känslan i texten? Blir det bra? Bär det? Vad är tonen?

Detta är den mest tålamodsprövande fasen. Att gång på gång gå tillbaka till scener som inte riktigt vill lyfta, och göra ett nytt försök och ett nytt och ett nytt.

Var under denna fas inte för kritisk. Försök låta bli att tänka, är detta bra eller dåligt. Bär en scen inte, ja, lämna den åt sidan. Och prova nästa månad. Det tar tid för ett material att mogna fram. Och vissa scener är svårare att komma åt än andra. För även om du är missnöjd med hur du uttryckt dig. Så är det viktiga i den här fasen: Känns innehållet viktigt. Ja då är det bara till att skriva om.

När du tror dig färdig, låt någon annan du litar på läsa. Håller det? Bär det? Är det bra? Kan det förbättras? Om det kan det. Tillbaka till skrivbordet.

Gå inte redan här in i nästa fas.

 

Finslipning, redigeringsfasen.

I den här fasen ska du ta fram din kritiska blick och läsa av texten för att höra att den håller. Rätta underligheter, sakfel. Stuva om. Kanske kasta om kapitel.

De som säger att de förstör texten då de skriver om, kliver direkt från fas ett till denna.

 

Nu finns det myter om författare som skrivit ett mästerverk under en kort intensiv period. Det har kanske förekommit, men de flesta av dessa historier är just myter. Jack Kerouacs "På drift" påstods ha skrivits på tre månader och på en teleprinterrulle så författaren skulle slippa byta papper i skrivmaskinen så att han verkligen skulle kunna vara i sitt flöde. Senare, när hans dagböcker publicerades kunde man se att det tog Kerouac dryga tre år och mängder av omskrivningar, att få färdigt sitt verk.