Olga och hennes vänner (s. 74)
Olga och hennes vänner (s. 74)
Olga har två fina, vackra barn. Hon älskar att umgås med sina barn, men ibland vill man bara ha egentid. Hon önskar att hon kunde läsa en spännande bok eller gå ut tillsammans med sina vänner. Det var länge sedan hon umgicks med dem. Hon bestämmer sig
för att ringa till två av sina bästa vänner och fråga om de kan träffas. Hon ringer till Amanda och Fatima.
|
Amanda: |
Hej. Det är Amanda. |
|
Olga: |
Hej Amanda. Olga här. Hur är det? |
|
Amanda: |
Hej Olga! Det var länge sedan. Tack, det är bra. Hur är det själv? |
|
Olga: |
Tack, det är bra. Ja, du har rätt - det var länge sedan, och därför tänkte jag fråga om vi kan gå ut någonstans och ha roligt tillsammans. Jag saknar våra gamla träffar. Det är så svårt att hitta tid när man har småbarn. Kan inte du, jag och Fatima träffas imorgon? |
|
Amanda: |
Ja gärna. Vi kanske kan gå på bio eller se en utställning. Men det kanske blir svårt för dig. Hur ska du göra med dina barn? Ska du ta dem med dig? |
|
Olga: |
Nej. Det blir tråkigt för dem. Jag kan lämna dom hos min snälla mamma. Hon är ledig imorgon. Martin jobbar hela tiden och han kommer sent från jobbet imorgon. Och jag är inte sugen på att se någon film eller utställning. Jag vill att vi fikar och pratar. Kan vi inte fika på något trevligt kafé? |
|
Amanda: |
Ja, det var ett bra förslag. Var ska vi träffas? |
|
Olga: |
Vi behöver inte bestämma det nu. Vi kan träffas utanför tunnelbanan klockan 15.00 och sedan kan vi bestämma kaféet tillsammans. Jag vill inte bestämma det själv. |
|
Amanda: |
Det låter bra. Ska du eller jag ringa Fatima? |
|
Olga: |
Jag kan göra det. Det var länge sedan jag pratade med henne. |
|
Amanda: |
Ok. Hälsa henne från mig. Vi ses och hörs! |
|
Olga: |
Det ska jag göra. Vi ses! |