Från misslyckad till lyckad (s. 74)

Från misslyckad till lyckad (s. 74)

Läraren Peter Dahlkvist minns sin egen skolgång. 

Jag minns så väl min första skoldag. Jag hade väntat på den så länge, trots att den även vara lite skrämmande. Första skoldagen va spännande för jag var så stolt över mig själv - den vara ett bevis på att jag hade vuxit och blivit stor. Men det var också lite obehagligt, för allt kändes så allvarligt. Jag var så glad för att jag kunde säga ”nu går jag i skolan”. Det är en speciell dag, tror jag, i alla barns liv. Det är starten på en lång och förhoppningsvis lycklig resa. Jag kan fortfarande komma ihåg min första fröken, mina första skolböcker, mina skolämnen och mina klasskamraters namn. Jag minns att lågstadiet, de första tre åren, gick bra. Jag var glad varje morgon och såg verkligen fram emot att gå till skolan. Men under mellanstadiet, alltså årskurs 4 till 6, började intresset blekna och när högstadiet började, årskurs 7 till 9, hade min lust att gå i skolan försvunnit helt och hållet. Och när jag tänker på första delen av gymnasietiden, så vet jag inte hur jag gjorde. Jag klarade mig med nöd och näppe. Det fanns ett inre motstånd hos mig som gjorde att jag hatade skolan.

Jag tror att allt började när mina föräldrar skilde sig. Ja vadå tio år gammal och jag fick bo hos mamma. Jag kunde också bo hos pappa och hans nya fru varannan helg. Mina föräldrar var trötta och råkade inte anstränger sig för att hjälpa mig i början. Jag var ensam och hade inga syskon som jag kunde prata med. Jag fick klara mig på egen hand i skolan. Mina leder vara ibland bra, men de kändes ofta oengagerade. De duktiga lärarna var de som lärde oss hur vi elever kunde lära oss själva. Det fanns också de som var mycket ämneskunniga men usla på att förklara sina ämnen. 

Jag tror att en bra lärare är den som verkligen kan motivera eleven. Han eller hon som får eleven att bli hungrig och villig att lära sig. Men mest av allt är det en lärare som få eleven att tro på sig själv – att eleven kan uppnå alla sina mål. Den positiva känslan jag hade som barn vid skolstarten höll alltså inte i sig, men allt vände halvvägs genom gymnasiet och det blev ändå bra till slut. Jag klarade alla prov och fick goda betyg. 

Idag jobbar jag själv som lärare. När jag tänker tillbaka på min egen skolgång så tänker jag att det hade varit omöjligt att lyckas utan de insatser som både jag själv och mina goda lärare gjorde. Mina föräldrars insatser var också, trots allt, en viktig faktor. De stöttade och uppmuntrade mig, kanske inte tiden närmast efter skilsmässan, men senare. Min resa genom skolan visar att det går att lyckas, att skoltiden kan få ett gott slut – även om många år kan kännas jobbiga och tunga.