Att ställa upp dialog i prosa
Direkt anföring:
- Snart ska jag gifta mig.
Indirekt anföring:
Tore berättade att han snart skulle gifta sig.
Underförstått tal:
Snart skulle han gifta sig.
Underförstått tal ser märkligt ut när det rycks ur sitt sammanhang men bygger man ut det lite blir det mer begripligt.
Snart skulle han gifta sig och då skulle han få sin egen gård. Oskar nickade instämmande.
Det som underförstås är att en replik utsägs högt. Det är inte andemeningen som är underförstådd.
Direkt anföring markeras framför allt på två olika sätt. Med talstreck (-) eller med citationstecken (”...”)
Med talstreck:
- Jag är så glad i dag, sade Maria.
Med citationstecken:
”Jag är så glad i dag”, sade Maria. (Observera att kommatecknet hamnar utanför citationstecknet.
”Jag är så glad idag.” (Punkt hamnar innanför citationstecknet liksom frågetecken och utropstecken.
De verkliga skillnaderna mellan talstreck och citationstecken uppstår när det finns löpande text mellan replikerna. Använder man talstreck ställer man upp replikerna under varandra som i en pjäs. Detta gäller också den löpande texten.
- Jag är så glad idag.
Maria tände grillen och log mot Elisabet. Elisabet svarade:
- Det var roligt att höra.
Med citationstecken kan man spränga in den löpande texten på samma rad:
”Jag är så glad idag”, sade Maria och tände grillen. Hon log mot Elisabet som svarade: ”Det var roligt att höra.”
De två ovanstående dialogerna är inte identiska. Talstreck och citationstecken inbjuder till olika sorters text. Experimentera gärna med båda sorterna tills ni känner skillnaden.
Frågeställning
-
Hur ofta får två personer lika mycket samtalsutrymme?
-
Hur förhåller sig samtalsutrymmet i förhållande till placeringen i den inbördes hierarkin?
Lyssna av er själva och er omvärld!
Anna Schulze