Att planera längre text

Hur man lägger upp en längre text

Det gäller att ha en taktik när man skriver längre texter. Med längre texter menar jag noveller och romaner från 10 till 700 sidor. Det är i princip omöjligt att skriva en roman på 250 sidor utan att ha en metod där du planerar romanen. Har du tankar på att bli en god berättare kräver det extra god planeringsförmåga. Att göra planeringen är att göra halva boken. Du behöver inte känna till romanens handling när du sätter igång, men det är bra att du vet så mycket som möjligt. Tänk på att planeringen är en ständigt pågående process under arbetet och att du får ändra planeringen utefter hur texten förändrar sig.

En metod är att arbeta utefter nedanstående treenighet. Med treenighet menar jag att de tre huvudpunkterna går in i varandra, men ändå är separerade.

Scenariot ...

...är den plats där du arbetar med handlingen, dvs det som ska hända i romanen. Det är också där du arbetar med att bygga upp karaktärerna. Det här känns kanske ovant att tänka i det här långa, breda perspektivet, men det är absolut nödvändigt, annars irrar du bara runt. Att skriva en roman är som att vandra tvärs genom Amazons djungel. Utan karta är det svårt. Du kan självfallet pröva, men chansen att du lyckas kan räknas i tiondels promille. Det är bara en myt att författare skriver utan riktning. Det framställs ofta så i media. Scenariot är sålunda din karta, din trygghet när du går in i djungeln.

Hur ska du då tänka? Låt oss säga att du har en idé, du börjar skriva. Av ren entusiasm kommer du kanske 20, 30 sidor. Sen tar det stopp. Man vet inte vad som ska hända, och det är lätt att ge upp. Det är då du sätter dig ner och börjar titta vad du har åstadkommit. Kanhända har du bara skrivit 10 sidor. Då har du antagligen skrivit en förkortad sammanfattning av romanen.

De här 20, 30 sidorna är antagligen fyra, fem scener.

En roman brukar ofta börja med en intressant scen för att sen övergå i scener där person och drama fördjupas. Det är i det här läget som du analyserar vad du har åstadkommit och börjar tänka vad som ska hända med personer och handling.

Sitt och spåna, gör anteckningar, skapa filer i datorn där du skriver ner det du har kommit fram till. Tänk på vad du har för karaktärer, på hur huvudpersonerna ska förändras. Tänk på huvudpersonens personlighet : psykologi, tidigare erfarenheter, barndom, släkt, vänner, utbildning, detaljer i utseende, erfarenheter, politisk hemvist etc. Spalta gärna upp.

Ställ frågor till dig själv: Var ska berättelsen ta vägen. Om huvudpersonen agerar på ett visst sätt, vad beror det på? Motiv? Om personen råkar ut för en händelse, kom på varför den gör det. Du behöver inte skriva ut det, men du måste veta. När du tycker att du vet mer, gå in i fas två som är att bryta ner det hela till scener. Tänk också att du i början är ovan att använda just det här tankesättet. Att tänka i stort och i helheter är något man tränar upp. Det säger sig självt att du inte kan tänka i helheter när du är fullt upptagen med arbetet att formulera meningar.

Man kan säga att när du formulerar meningar, sitter du på marken utan överblick, medan när du arbetar med scenariot flyger du över landskapet med luftballong.

Att bryta ner i scener.

Här försöker du få ordning på planeringen av romanen. Det finns olika metoder.

Ett sätt är att ta ett större papper och ha postitlappar där du skriver ner kortfattat vad scenen ska innehålla, tid och plats. Sedan placerar du lapparna på det stora papperet i den ordning du tror scenerna ska komma. Den här metoden är bra eftersom du kan flytta om lapparna och har en bra överblick.

Ett annat sätt är att använda Exel-systemet i datorn. Det finns även datasystem som är anpassade för filmmanus och de kan man också använda till romaner.

Annars skriver du bara ner scenbeskrivningarna efter varandra på ett stort papper. Du behöver inte veta slutet på romanen. Har du en uppfattning om vad som ska ske de närmaste femtio, sextio sidorna kan du börja skriva!

Att skriva scenerna.

Under tiden du skriver gör du ibland avbrott för att jobba vidare med scenariot och att ta fram flera scener. Det uppstår ständigt nya idéer som gör att handling och karaktärer förändras.  Att skriva en roman är ett långsiktigt arbete som oftast tar mellan 1-5 år. Därför är det viktigt att man anammar ett tänkande som gör att man går i land med uppgiften. Det viktigaste är att bestämma sig. Det går inte att sitta och vänta på inspiration.

Tänk i stället att inspiration är liktydigt med koncentration.

Därför är det betydelsefullt att lära sig att koncentrera sig. Du måste bestämma dig att sitta ett antal timmar varje dag. Har du svårt att sitta still, skaffa dig en äggklocka och ställ den på fyrtio minuter. När de fyrtio minuterna har gått, sätt klockan på tjugo minuter och gör något annat. Ställ in klockan på fyrtio minuter igen och skriv.

Under skrivprocessen går det upp och ner. För att inte ge upp när det blir svårt, tänk att svackor är naturliga. Då behöver det inte bli så dramatiskt. Om det går dåligt så tänk i stället konstruktivt på scenariot!

En svacka, ett stopp kan bero på:

1. Du är trött på huvudpersonen. Gör då huvudpersonen intressantare. Om du skriver om dig själv? Gör dig själv intressantare.
   
   
2. Du vet för lite om vad som ska ske i berättelsen. Planerna bättre. En regel är att man ska veta mera om personer, miljö, fakta etc än det man skriver om. Tänk på att en roman är många mindre historier som man kopplar ihop. Sätt upp delmål. Tex. Jag ska komma till sidan 50. När du kommit dit, var nöjd. Tänk inte, nu är 200 sidor kvar. Tänk i stället: Nu har jag klarat upp det här delmålet. Nu ska jag ta nästa. Den första tredjedelen av en bok brukar ta lika lång tid som resten.
   

Skaffa dig rutiner. Hitta på knep som gör att du kommer igång vid varje skrivtillfälle. t.ex. Putsa på det du skrev gången innan. Har du planerat bra vet du vad du ska skriva. Eller ta över Hemingways trick: Sluta när det går som bäst, så vill du fortsätta nästa dag!

Sören Bondeson