Fem verktyg

Under skrivandets gång måste man förr eller senare, kanske precis innan man gör de sista genomskrivningarna, eller kanske för en del redan innan du sätter dig ner (detta beror på din personliga läggning) besvara två snarlika frågor.

Vad handlar texten om?

Vad handlar texten egentligen om?

Varje upplevelse, varje erfarenhet, varje historia kan berättas på en mängd olika sätt. Det sägs att alla historier redan har berättas i antik tid, Bibeln, arabiska sagor, grekiska dramer. Ändå fortsätter pjäser att skrivas, romaner, noveller. Just därför att varje historia kan berättas på en mängd olika sätt.

Vad handlar texten om? Ja, hitta din historia, om jag berättar om en familj, berättar jag hela familjens öde, eller fokuserar jag på att få fram dotterns version, var kliver jag in i historien, var kliver jag ur.

Vad handlar texten egentligen om? Vad vill jag ha sagt med min historia? Vill jag fokusera på tragedin? Vill jag fokusera på att flickan är en överlevare? Vill jag plocka fram att det ändå fanns mycket kärlek i den familjen?

Kommer du inte på en gång på vad din historia egentligen handlar om, ge den tid, ibland måste man jobba sig fram till den insikten. Man vet bara, säger jag av egen erfarenhet, den här historien berör mig, men jag vet inte varför. Ännu!

En del författare arbetar från andra hållet. De har ett tema. Nu vill jag skriva en historia om en överlevare, jag vill göra henne trotsig och stark. Den författaren ger sig då iväg på jakt efter en historia.

Berättarperspektiven.

A) Jag-formen. Du skriver utifrån ett jag. Fördelen med detta är att du kommer nära din karaktär. Nackdelen är att du bara kan berätta det jaget vet. Om du vet mer än jaget och vill förmedla det till läsaren blir det besvärligt.

B) Hon/han, subjektiv. Kallas även "på axeln-perspektivet". Nära jagformen. Du kan gå in i karaktären, vad den tänker och känner. Men kan också se karaktären utifrån. Och du kan också lättare växla mellan flera olika karaktärer. Var bara tydlig i övergångarna, och hoppa inte för flitigt emellan, det kan bli rörigt. Tänk också på att du då har placerat berättaren nära karaktären, berättaren befinner sig i samma värld som karaktären. Så det blir svårt att övertygande göra reflektioner som ligger långt utanför karaktärens referensvärld. Se allvetande berättare.

C) Hon/han, objektiv. Kallas även "flugan på väggen". Eller filmiskt berättande. Läsaren ser karaktärerna enbart utifrån som på en filmduk eller teaterscen. Hemingway och en del deckarförfattare använde den tekniken.

D) Allvetande berättare. Den klassiska berättartekniken. Tolstoj, Dickens etc. Berättaren ser allt, vet allt. Kan gå in i karaktärernas huvud, men också på ett par meningar förflytta sig 200 mil eller 200 år. Den besvärliga med denna teknik är att författaren verkligen måste vara allvetande. Om vi tar en biperson som kommer in, uppför sig underligt och sedan försvinner ut ur handlingen. Om du använder dig av tredje person subjektiv eller första person, jag-form, så kan du låta det vara så. Därför att bipersonen kommer in och försvinner ur karaktärens och berättarens värld. Ingen vet vart och du behöver inte berätta. Men är du allvetande kommer läsaren att ställa kraven på dig, vem var han? Var kom han ifrån? Vart försvann han?

E) Det finns mängder av experimentformer. Du-formen. Att skriva i andra person. Besvärlig form, blir lätt sentimental. Vi-formen har provats. Man-formen etc.

Det som inleder och avslutar ett kapitel uppfattas av läsaren som viktigt. På samma sätt om du säger något i mitten av ett stycke uppfattas det som berättat i förbigående. Lyfter du ut det till ett eget stycke ökar dess vikt.

I anslaget bör berättelsen kärna finnas. Endera som ett anslag i tonen, eller att huvudkonflikten antyds. Börja också med en gåta (i vid mening). Få läsaren intresserad av hur det ska gå, eller intresserad av gestalterna. Det är viktigt att få igång en framåtrörelse, ett händelseförlopp. Börja inte din text för tidigt. Tänk efter, när sätter den här historien igång. Men kanske har du då en mängd information som du tycker att läsaren behöver veta innan själva dramat sätter igång och du vill skriva ner det. Kanske ägna 20 sidor åt det. Jag lovar: läsaren kommer aldrig att orka sig fram till dess din historia sätter igång. Starta där. Titta sedan på, vilka kunskaper om det som skett innan behöver läsaren, oftast är det betydligt mindre än vad man själv tror, och finns det där ändå något, lägg in det som en tillbakablick en bit in, och mycket som du tycker du behöver, som karaktärernas livssituation etc, kan du skapa i din texts vilande passager.

Skriver du en längre text kan det vara bra att du har en urbild, en stämgaffel. Kanske en scen, ett musikstycke, en plats i ett visst ljus etc. Detta så att du under den tid, kanske tre-fyra år, du arbetar med texten kan gå tillbaka till urbilden, så att texten håller tonen, eller att du helt enkelt håller på med samma historia, att din text inte under skrivande glidit iväg och blivit något annat.

Tänk också på att tiden är ett verktyg. Fastna inte i kronologifällan att redovisa all tid som går. Det går att hoppa i texten. Tänk också efter, ska din historia berättas kronologiskt, eller ska du bryta upp den. Börja med slutet till exempel.

A) Tro på din egen text.

B) Varje text skapar sina egna regler, sin egen logik. Ett exempel på en lysande inledning tycker jag är i Franz Kafkas långnovell "Förvandlingen". "En morgon när Gregor Samsa vaknade fann han sig vara förvandlad till skalbagge." Ingen tvekan, rakt på. Han sätter där villkoren för sin text. Som läsare kan man acceptera den eller strunta i den. Som författare skapar du en överenskommelse med läsaren, detta är en realistisk kärlekshistoria, detta är fantasy, detta är en deckare. Men du får skapa vilken värld du vill, med vilka villkor du vill. Men du har då också skapat en överenskommelse med läsaren och den ska hållas.

Det är den egna rösten, det egna temperamentet, men också varje enskild text du skriver har en ton, beroende på ämnet, en sorgsen, en glad, en trotsig, den måste få lysa igenom. Det finns egentligen inga genvägar att nå till den egna rösten/temperamentet. Det handlar om att skriva och skriva mycket. Men lite riktningar vad du kan tänka på och arbeta med/leka med.

A) Ordvalen. Använd ditt eget ordförråd. Det är grunden. Låna inte in uttryck som du tycker är tjusiga eller litterära. Blir lätt fel. Använd dig inte heller av färdiga ordsammansättningar. "Han flängde hit och dit." "Jag måste ändra mitt tänk." Det är floskler som är opersonliga och åldras snabbt.

B) Bildvalen. Har du en bildrik text? Mycket beskrivningar av människor, platser och dofter? Eller är du mer sparsmakad? Använder du dig av metaforer? Liknelser? Tänk då på att metaforer är personliga. En kliché är en metafor som var för bra så den blev överanvänd. "Han var som snabb som blixten." Den var bra när den kom, man riktigt ser hur det sprakar om karln. Men den blev överanvänd. Och risken är att om du i en bok eller en sång hittar en som du tycker fantastisk metafor och lånar den, har trettiosju andra också hittat den och innan din bok kommit ut har den lånade fantastiska metaforen blivit en kliché.

C) Rytm. Försöka hitta din texts rytm.

Rytmen skapas bland annat med styckeindelning. En mening som lyfts ut uppfattas viktig, du som författare poängterar den. En man går in på Konsum, en vardaglig beskrivning. Det står att: Det var Lisa som satt i kassan. Står det mitt i den löpande texten uppfattas det som en iakttagelse bland andra. Lyft ut det på en egen rad, då blir det viktigt att det var just Lisa som satt i kassan.

Rytmen kan även skapas med skiljetecken. Skiljetecken är betydelsebärande på ett subtilt plan, ett kommatecken är en kort paus, punkt en längre, nytt stycke en lång paus. Titta på följande banala mening. Betona pausen, på ett subtilt sätt förändras betydelse utifrån kommatecknets placering.

Jag är glad i dag.

Jag, är glad i dag.

Jag är, glad i dag.

Jag är glad, i dag.

Ett tips: När du skrivit en text färdig, högläs den för dig själv. Kommer andningen rätt, blir den lätt att läsa för dig. Bra, du har hittat en naturlig rytm för din text. Stakar du dig och tappar luft. Något är fel i textrytmen.