Allmän information

1. Introduktion

Varmt välkommen till kursen Att skriva – distans!

Att få sin text läst, belyst och kommenterad ur någon annan människas perspektiv är en ovärderlig hjälp för att utveckla sitt skrivande – liksom att själv närläsa andras texter. Av den anledningen är läsning av varandras texter och diskussioner kring/respons på dessa texter en av de stora byggstenarna på den här kursen.

Vad vi är ute efter är att hitta textens potential och utvecklingsmöjligheter! Läsande är ju till en inte obetydlig del också något som pågår i läsarens fantasi.

En viktig sak att bidra med när du läser någon annans text är helt enkelt att berätta om din läsupplevelse! För en bra text blir till i huvudet på läsaren, en text på papper, är just bara tecken på papper.

Jag förmodar att ni alla kommer att vara intresserade och vilja läsa varandras texter. Det är något som jag verkligen vill uppmuntra. Tänk på att ert viktiga uppdrag för dina klasskamrater är att vara just läsare. Vad tänkte - kände - tog du med dig från din läsning.

Några allmänna förhållningsregler som bör gälla under denna kurs:

Alla texter betraktas som fiktiva. Det betyder förstås inte att det inte går an att skriva om egna upplevelser och erfarenheter – vad skulle man då annars skriva om? Men det här är ingen kurs i självbiografiskt skrivande. I vilken utsträckning du använder dig av egna upplevelser förblir med andra ord din egen lilla hemlighet.  I den mån det förekommer ett ”jag” i texterna talar vi alltså alltid om ”berättelsen/textens jag” eller om ”berättarjaget”.

Alla texter stannar också inom ramarna för kursen. Det betyder att om du skulle vilja visa någon utomstående (en vän, man, hustru, sambo, barn) någon av kursdeltagarnas texter måste du först be om lov.

OBS! Att det är viktigt att du håller deadline för såväl din egna texter som läsning av gruppens texter!

Jag ser fram mot att få ta del av och lära känna era texter och synpunkter!

2. Underlag för textläsning

• Se texten som en helhet
  
• Fundera över författarens avsikt
  
• Leta rätt på textens förtjänster
  
• Ge förslag till förbättringar

Tänk på att texten är ett levande material komma med synpunkter på är sådant som hjälper författaren att få texten att bli vad den har möjlighet att bli. Textens syfte är att lyfta fram en erfarenhet, en idé, ett innehåll. Och allt, form och språk etc, är underställt detta syfte.

Så korrläsning, småpet är inte så givande. Det ingår helt enkelt i ett senare skede: Redigeringsfasen. 

3. Att ställa upp sin text

Att ställa upp sin text

Studera nedanstående noggrant och skriv dina texter i enlighet med anvisningarna. Notera att det för t ex uppställning av dialog finns flera olika möjligheter och du får då helt enkelt bestämma dig för vilket sätt som känns mest tilltalande. Men var konsekvent! Vad gäller kommatering (,) radindelning och nya stycken så har detta också betydelse för textens puls och melodi. Det gäller förstås också för alla andra tecken, som kolon, semikolon, tankstreck.

Ett bra tips är att studera hur det brukar se ut i romaner och noveller och sedan helt sonika göra likadant!

Paginera 1(1)

Rubriken kan gärna skrivas något större, 14 punkter

Texten kan sedan skrivas med 12 punkter.

Välj ett vanligt snitt, ex vis Times New Roman och skriv med 1 ½ radavstånd! Välj marginaler, dvs så att det blir rak vänster- och högermarginal!

Börja alltid i vänstermarginalen. Men:

  Ny rad markerar då att det är en ny människa som börjar tala:
  Man kan välja antingen det ena sättet eller det andra:
  - Man kan skriva det så här, sa hon.

Eller så här:
  ”Det här går lika bra det”, svarade han.

Vid repliker blir det ofta bättre om man också gestaltar:
  - Man kan skriva det så här, log hon överlägset och kisade i motljuset.
  ”Det här går lika bra”, försvarade han sig trumpet.

Det är viktigt att du bestämmer dig för ett sätt att hantera dialogen. Naturligtvis går det också att helt avstå från tecken, men rätt använda är de till stor hjälp för läsaren.
Nytt stycke (dvs då det är en luftrad ovanför) börjar alltid i vänstermarginalen. Det används för att markera att man börjar på något nytt; ett längre tidshopp, ny plats, nytt perspektiv, ny synvinkel – eller för att helt enkelt markera en lång pausering.

Så här ska alltså dina texter se ut. Ibland skylls det på datorerna, men datorn bestämmer ju inte över oss människor! Det finns inställningar, ju. 

Glöm inte heller att skriva ditt namn!

4. Berättarperspektiven

1. Jag-formen.
   
   Du skriver utifrån ett jag. Fördelen med detta är att du kommer nära din karaktär. Nackdelen är att du bara kan berätta det jaget vet. Om du vet mer än jaget och vill förmedla det till läsaren blir det besvärligt.
   
   
2. Hon/han, subjektiv.
   
   Kallas även "på axeln-perspektivet". Nära jagformen. Du kan gå in i karaktären, vad den tänker och känner. Men kan också se karaktären utifrån. Och du kan också lättare växla mellan flera olika karaktärer. Var bara tydlig i övergångarna, och hoppa inte för flitigt emellan, det kan bli rörigt. Tänk också på att du då har placerat berättaren nära karaktären, berättaren befinner sig i samma värld som karaktären. Så det blir svårt att övertygande göra reflektioner som ligger långt utanför karaktärens referensvärld. Se allvetande berättare. 
   
   
3. Hon/han, objektiv.
   
   Kallas även "flugan på väggen". Eller filmiskt berättande. Läsaren ser karaktärerna enbart utifrån som på en filmduk eller teaterscen. Hemingway och en del deckarförfattare använde den tekniken. 
   
   
4. Allvetande berättare.
   
   Den klassiska berättartekniken. Tolstoj, Dickens etc.. Berättaren ser allt, vet allt. Kan gå in i karaktärernas huvud, men också på ett par meningar förflytta sig 200 mil eller 200 år. Den besvärliga med denna teknik är att författaren verkligen måste vara allvetande. Om vi tar en biperson som kommer in, uppför sig underligt och sedan försvinner ut ur handlingen. Om du använder dig av tredje person subjektiv eller första person, jag-form, så kan du låta det vara så. Därför att bipersonen kommer in och försvinner ur karaktärens och berättarens värld. Ingen vet vart och du behöver inte berätta. Men är du allvetande kommer läsaren att ställa kraven på dig, vem var han? Var kom han ifrån? Vart försvann han? 
   
   
5. Det finns mängder av experimentformer. Du-formen.
   
   Att skriva i andra person. Besvärlig form, blir lätt sentimental. Vi-formen har provats. Man-formen etc..